Har man letat efter djuren hela sitt liv. Hur kan de bara finnas framför en?

Vi valde bara de vägar där buskagen var som tätast, där månen lyste på tistlarna, där dagg lade sig som ögon på kronbladen. Där skulle något annat kunna gömma sig. Så vi satt stilla i timmar, veckor, ögonblick och lyssnade efter tassar och små, små andetag. Spanade efter skygga små ögon. Kanske tog det hela livet.

Hur kan de bara finnas framför en? Inte förrän vi gav upp och insåg att det bara var på låtsas. Tog saken i egna händer.

De finns där.