Jag kunde inte stiga upp. Monshunden rullade ihop sig i halsgropen och somnade om. Slånbärsapan skrek efter frukost. Hostbjörnen lagade tre kastruller med gröt innan han lät bli att bränna den och Annarsfåret kokte te, men hans armar var för smala, så Struthästen fick hälla upp det. Slånbärsapan skrek att han klarade sig så jävla bra själv och titta bara och jag kunde fortfarande inte stiga upp. De läste tidningen högt därute. Deras små röster blev en vardagskolibri som sjöng hela förmiddagen.

Somna om i trygg förvissning om att djuren är en självständig tillvaro.