I rad i rad

och alla på balkongen

Pulverskatan håller i skatbarnens händer.

Kramar dem.

De duckar för stjärnskott och önskar sig ingenting.

Alla alla skatbarnen. De avlöser varandra.

Och nya rader: fler och fler.

Pulverskatan ska sörja dem hela sitt liv

sedan de flugit ifrån henne.

De nya: hon måste sörja också dem.

Som stjärntraumat: alla skotten i rader.

De flyger alltid ifrån henne.

I rad i rad.

Kära Pulverskata. När du har slutat gråta ska jag karva ut pärlor ur balkongräcket och trä dem på en tråd till dig. En för varje skatbarn i en rad. Och alla som ska rada upp sig.