Vi byggde en elektrisk miniatyrjärnväg. Slånbärsapan fick bli lokförare. Annarsfåret och monshunden tog plats i vagn tre. Ticketicketicketick och parketten glödde. Pulverskatan och hennes barn steg på under köksbordet och struthästen vinkade. På sängkanten började hälften av skatbarnen gråta och det skvätte stoft över magen. Ingenting lossnade och ticeticketicketick. Pulverskatan fick kliva av vid nästa station, det var framför diskmaskinen. Hon vallade mödosamt alla sina barn mot ytterdörren och bäddade ner dem i en sko. Pulverskatan vaggade och vyssade tills vi somnade. Hon vaggade och vyssade och kysste barnen god natt. Slånbärsapan kopplade loss vagnarna, annarsfåret och monshunden och de blev stilla. Han fortsatte runt. Och runt runt runt.

Struthästen vinkar och vinkar, men slånbärsapan passerar i svindlande hastighet. Varje gång.